Idag fick Karin Alfredsson ”Årets brytare” priset av Centerkvinnorna för att hon använder sitt skrivande för att belysa problem och berätta om orättvisor hon sett. är författaren bakom böckerna om Ellen Elg. Karin debuterade med 80 grader från Varmvattnet (Ordfront, 2006), en bok som utspelar sig bland kristna högerspöken i Zambia. För den fick hon Svenska Deckarakademins debutantpris.
Efter det skrev hon Kvinnorna på 10:e våningen och Klockan 21:37 . I augusti släpps den fjärde boken i serien, ”Den sjätte gudinnan” på Damm förlag.
Mer info finner ni på Karin Alfredssons hemsida.
Karin Alfredsson skrev hundratalsartiklar, bland dem fann jag den följande som jag tänkte dela med er.
Byt fokus i våldtäktsfrågan. ( Publicerades i tidningen Svensk Polis nr 10/08 )
Tänk dig ett klassrum. I bänkarna sitter ett 30-tal 14-åriga killar. Vid katedern står en man.
– Hej. Jag heter Micke och jag har kommit för att fråga er en sak.
Pojkarna lyssnar, lagom intresserade.
– Kan ni berätta om de beslut ni tar för att undvika sexuella övergrepp?
Ingen räcker upp handen. Det blir tyst ett tag men sedan börjar grabbarna fnissa. Kul kille, det där. Den enda som inte ler är en tunn pojke med nedslagen blick och den tjocke vid fönstret som vänder sitt rodnande ansikte mot talldungen utanför.
– ”Undvika”!? frustar till sist en finnig ledarhanne på sista raden. Vem vill ”undvika”?
Mannen tar några snabba steg mellan bänkraderna och sätter sig tungt på pojkens bänk, mycket nära hans ansikte. Alla andra vänder sig om.
– Har du någonsin blivit våldtagen, frågar polisen, ganska tyst, men ingen missar en stavelse.
Pojken svarar inte men tittar trotsigt mannen i ögonen.
– Kan du tänka dig hur det skulle vara?
Tystnaden i rummet är massiv. Pojken viker ner blicken i bänklocket. Micke reser sig och går sakta fram till tavlan igen. Han har fortfarande pennan i handen.
”Mer än 50%” skriver han.
– Mer än hälften av alla gymnasielever har varit med om en brottslig sexuell handling, säger han. De allra flesta är tjejer men 5 procent av killarna uppger att de utsatts för någon form av penetrerande sex. Förstår ni var penetrerande sex betyder?
Pojkarna är tysta och ganska bleka, men några nickar.
– Att det är våldtäkt förstår ni nog, fortsätter mannen. Men visste ni att om tjejen sover, eller är aspackad, och ni bara ”passar på”, då kan ni också dömas för våldtäkt?
Micke vänder sig mot gänget.
– Är det någon av er som vill bli våldtäktsman?
Alla grabbarna skakar intensivt på huvudet.
– Eftersom ni inte vill det, och det finns en risk att det skulle kunna bli så, vill jag nu att vi ska prata om hur vi kan undvika det. Vad kan just du göra för att aldrig hamna i en sådan situation?
Tveksamt räcker någon upp handen och Micke börjar skriva på tavlan…
Tänk dig ett annat klassrum, med flickor i bänkarna.
– Hej. Jag heter Gunilla och jag har kommit för att fråga er en sak. Kan ni berätta om de beslut ni tar för att undvika sexuella övergrepp?
Mängder av händer åker upp i luften. Tio minuter senare är tavlan fullklottrad. Trettio minuter senare lämnar flickorna klassrummet, fast beslutna att alltid hålla sig nyktra, införskaffa pepparsprej och ett vasst föremål att klämma fast mellan pekfingret och långfingret, alltid ha ett samtal igång på mobilen, att aldrig lita på en kille sent på kvällen, att stoppa den korta kjolen och urringade blusen längst in i garderoben, att inte vara för uppkäftig, att…
Vilken av ovanstående scener är mest realistisk? Vems ansvar är det att förhindra brott? I all annan brottslighet försöker vi påverka gärningsmännen. När det gäller våldtäkt är det flickornas ansvar att hålla sig undan eller inte ”provocera”. Det är dags att byta fokus.