”Bönderna och jordbruket” är en artikel i DI idag som handlar om böndernas företagsamhet och jordbrukets kulturvärde. Återges här nere:
”Med en lätt överdrift skulle man kunna tala om två motsatta bilder av den morderna EU-bonden.
Lantbrukaren själv talar gärna om företagandets villkor och ser sig som en affärsman bland andra – med handen på mobilen snarare än på reglaget till traktorlyften.
Och de människor som lever på landbruket men inte själva har skit under naglarna – jordbrukspolitiker, intresseorganisationspolitruker och eurobyråkrate- framhåller gärna allt som skiljer jordbruk från vanlig affärsverksamhet. Kulturvärdet, att hålla landskapet öppet, trygg livsmedelsförsörjning, matkvalitet, och nu mer och mer klimatet.
När Stockholm i förra veckan samlade några tungviktare på fältet, vissa till och med från fältet, för att diskutera den gemensamma jordbrukspolitikens framtid inom EU, krockade dessa ytterligheter rejält. Arrangör var LRF och bland de inbjudna märktes Jordbruksminister Eskil Erlandsson (C), den avgående jordbrukskommissionären MAriann Fischer Boel och de europeiska böndernas hövding Padraig Walsche (COPA).
Ordningsföljden motsvarar hur mycket de talade sig varma för ett fortsatt kraftigt jordbruksstöd. Den svenska jordbruksministern försvarade något oväntat de jordbrukssubventioner som Sverige länge har kämpat emot. Jordbrukets andel av den gemensamma europeiska budgeten är nu ”bara” 40 procent.
Det motsvarar 0,43 procent av de 27 ländernas samlade BNP, och Padraig Walsche ansåg att Europas konsumenter har fått utmärkt valuta för pengarna, utan att exakt gå in på hur.
För snarare är det lätt att påpeka orimligheterna. Stödet är byråkratiskt och orättvist. Tullmurarna gör varor dyrare för konsumenterna. Och Samtidigt får bönderna en allt mindre del av allt högre livsmedelspriser.
Att ändra på detta går inte över en natt. Det skulle vara orimligt att låta bönder leva på marknadens villkor – som vilka företagare som helst – om EU samtidigt ska ställa högre krav än omvärlden på livsmedelssäkerhet och etik, säga nej till utveckling i form av exempelvis bioteknik som konkurrenterna utanför kontinenten har decenniers försprång med.
Europa måste besluta sig för vad framtidens bönder ska vara- självständiga affärsmän eller offentligt betalda landskapsvårdare.
Det tycks svårt att kombinera. ” Petter Olofsson
Frågan är : Är det rimligt att låta bönderna leva på marknadens villkor som vilka företagare som helst? Ni vet väl att framtiden för bönderna ser väldigt dyster. 90% av Sveriges åkrar brukas av bönder som gått samman för att klara ekonomin. Man är inte Göran Persson precis.
Read Full Post »