Det har debatterats och diskutterats vid köksborden hemma om man ska införa ett förbud mot Burka/niqab. Vid köksbordet är alla ense. En heltäckande slöja passar inte in i vårt samhälle. Den ideologin det representerar passar inte in i vårt samhälle. Synen på kvinnan och mannen som den förmedlar passar inte i vårt samhälle. Vi har arbetat hårt för att nå ända hit. Vi har arbetats hårt för jämställdheten, friheten och för öppenheten.
Vi är inte beredda att gå tillbaka. Vi är inte beredda att främja mörka krafter. Vi är inte beredda att låta det bero.
Burka debatten har sprungit ifrån oss. Av jämställdhets, mänskliga- och säkerhetsskäl tycker jag att Sverige ska förbjuda bärande av dessa plagg.
Jag är inte den enda som är trött på dubbelmoralen och på avsaknaden av tydliga riktlinjer.
Det handlar om att begränsa religionsfrihet. Religionsfrihet handlar inte om att man ska kunna göra vad man vill eller följa religionen påbud om de strider mot landts lagar. Vi får tex inte aga våra barn? Man får inte heller slå sin hustru? etc..
Det handlar om rätten att slippa möta maskerade människor i det offentliga rummet i en fri och öppen demokrati. Det handlar om att man ska kunna ge ngn vettig signalement om ngt går på tok. Det handlar om att man ska förstå vad den andra säger även om man har problem med hörseln eller om det väsnas mycket i rummet. Det handlar om mänsklig kontakt.
Snälla sluta gapa islamofobi. Islam är inte bara en religion det är även en ideologi. Inte anklagas folk för att ha sossefobi eller moderatfobi när deras idéer kritiseras. Dessutom så är det så att Kristendomen kritiseras ständigt men det är ingen som ens kommit på tanke att gapa kristendomofobi. Vi har all rätt att kritisera och diskutera allt och alla. Det är inte tillåtet att tysta ner människor genom att måla upp alla meningsmotståndare som islamofober. Argument bemöts med argument. Något annat är oaccepterat. Icke-liberala och människofientliga tankesätt och ideologier är inte värda att försvara, skydda eller bevara. Jämställdhetskampen är värd sitt pris och får inte avstanna. Kvinnor och män som kommer från Mellanöstern och Afrika lever kvar i gamla invanda patriarkala mönster där mannen är jägaren, hushålletschef och familjenshuvud. Visst finns det män från både läger som vill stoppa kvinnans befrielse.
Yekbun Alp förklar synen på kvinnan:
det råder ingen orättvisa i jämställdhetsfrågan mellan kvinnor och män inom Islam. Det handlar snarare om skillnader i könsroller mellan manligt och kvinnligt. Denna rollskillnad eliminerar inte jämlikheten mellan könen i Islam.”
Qaisar Mahmood försvarar burkan med dessa ord:
Det som Mohammad och Wendahl uppfattar som ett uttryck för dubbelmoral menar jag i själva verket handlar om att kvinnor som tvingas bära burka och niqab inte ska dubbelbestraffas, att de först tvingas av sin närmaste omgivning att bära en klädsel mot sin vilja och att de dessutom ska behandlas som brottslingar av samhället för något de själva inte valt. Många med mig anser att det är möjligt att erkänna att niqab och burka är kvinnoförtryckande som att motsätta sig en kriminalisering av de kvinnor som bär dessa plagg.
Läs http://www.peacewomen.org/news/Afghanistan/May05/burqa.html
Men visst det är inte lätt, speciellt med tanke på att ett sådant förbud retar galler på folk både borta och hemmavid. Man kanske ska lägga ner kampen. Jag menar är det värt det? Ska jag riskera livet för att rädda kvinnor som har fått tro sedan födseln att det är de som väljer, att kvinnan ska lyda mannen och att det brister i hennes intellekt och hängivenhet till Gud. Ooooh, det handlar ju dessutom om utländska kvinnor med en farlig religion. Så varför bry sig, eller?
Media : ekuriren
p.s. Det här är skrivit i all helst, so pardon my swedish.