Idag skriver E-kuriren om Migrationsministern Tobias Billströms besök i Eskilstuna. Inför besöket har Eskilstuna-Kuriren varit i kontakt med flera kristna Irakier, som är rädda för att skickas tillbaka till våldets Irak. Nu har jag inte läst Billströms svar ännu, men jag har läst hans tidigare svar och tror mig veta vad han kommer att säga. Han har med en papegojas förstånd och envishet tillbakavisat kritiken och menat att det aldrig kommer att räcka att tillhöra en viss enskild grupp för att få asyl i Sverige eftersom vi i Sverige gör individuella bedömningar.
ÅR 2003 fanns cirka 750 000 kristna i Irak. Sju år senare finns 250 000 kvar som tvingas leva som flyktingar i sitt eget land. 2/3 har flytt eller dödats i vad som kan kallas etnisk rensning. I Eskilstuna finns omrking 170 kristna irakier som väntar på, eller fått avslag på sina ansökningar, om uppehållstillstånd.
Kristna asylsökande från Irak har ett mycket starkt skyddsbehov. Ett återvändande till Irak innebär för dem dödshot på grund av att de är kristna. Kristna irakier från Bagdad är en minoritetsgrupp som har blivit allt mer utsatt i Irak den senaste tiden. I december 2009 gick Migrationsverkets rättschef ut med nya riktlinjer för asylsökande som tillhör etniska eller religiösa minoriteter.
Den nya interimsregeringen har ändrat lagstiftningen och enligt UNHCR har det skett en islamisering och försämring av villkoren för kvinnor jämfört med tidigare. Månggifte är nu tillåtet, villkoren för skilsmässa är inte längre samma för män och kvinnor. Det finns ingen lägsta åldersgräns för giftermål.
Att situationen för kristna har blivit sämre framgår av Migrationsverkets promemoria av den 17 september 2009 (LIFOS-dokument 21533). Det framgår av LIFOS-dokument 22114 att etniska och religiösa grupper förföljs. Organisationen MRG redovisar i en rapport av den 24 september 2009 att irakiska religiösa minoriteter utsätts i stor omfattning för religiös förföljelse. Det framgår av rapporten från organisationen AINA att kristna inte har ett fullgott skydd i Irak . Den färska rapporten från UNHCR talar om förföljelse av minoriteter i Irak. Hemsidan http://www.ankawa.com/se rapporterar om mord och kidnappningar av kristna i Moseltrakten. Svenska kyrkans rapport ”Skilda världar” visar klart på brister i asylsystemet .
USA:s kommission för religionsfrihet USCIRF hävdar i sin årsrapport att den irakiska staten inte är i stånd att beskydda religiösa minoriteter och att de utsätts för systematisk diskriminering samt en politisk, rättslig och ekonomisk marginalisering. Under de senaste åren har antalet fall av mord, misshandel, våldtäkt, hot och tvångsförflyttning där gärningsmännen haft religiösa motiv ökat lavinartat. Därtill har religiösa ledare och heliga platser attackerats.EN talesman för USCIRF kallar det som pågår i Irak för religiös rensning.
Det svenska sekulariserade samhället vänder ryggen till de kristna samtidigt som den utser sig som väktare och försvarare för andra religioner. Sveket mot kristna ses som bevis för vår oberoende och som seger för sekulariseringen. Det borde väl inte spela någon roll vilken religion man tillhör. Religiös tillhörighet är enligt Genèvekonventionen en grund för förföljelse som kan ge upphov till flyktingstatus. Detta ges mycket liten vikt av svenska migrationsmyndigheter. De svenska migrationsmyndigheters syn på situationen för religiösa minoriteter i Irak går emot UNHCR:s syn. Asyllagen har kidnappats av politiken. det är politikerna som bestämmer vem som stannar inte domstolarna eller juristerna som med stöd av lagen avslår eller beviljar sökta tillstånd.
Vi kallar oss en rättsstat. Ska vi fortsätta kalla oss det är det dags att vi följer internationella konventionerna, svenska lagar och praxis. Ska vi dessutom stoltsera med att vi är en human rättsstat ska vi hjälpa folk i nöd och inte återsända människor till ett land där de riskerar förföljelse och hot till livet när den irakiska staten uppenbart är oförmögen att erbjuda dem skydd.
Frågeställningen är faktiskt mycket enkel: Om man måste prioritera att hjälpa vänner och ovänner väljer man vännerna, inte sant. Jag menar, låter du en kompis ligga och dö för att förbinda en som nyss skjutit på dig?
Dom som skjutit mot dig har ju genom sitt handlande redan gjort SIN prioritering och alltså ”kastat första stenen”.
Dom har kastat andra stenen också, så nu har vi uppfyllt alla tänkbara moraliska och etiska krav!
Detta ger oss handlingsfrihet i just denna sak. Så klart att de skall vara extra välkomna! Allt annat känns fel…