Fem ratificeringar, snälla!

10% av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning.  Merparten av dessa 650 miljoner människor bor i utvecklingsländer.  En femtedel av dessa är barn, som inte får någon chans till utbildning. I augusti 2006 antog FN en Konvention om funktionsnedsattas rättigheter (Convention on the Rights of Persons with Disabilities). Konventionen är tänkt att garantera och på sikt ersätta de insatser som för närvarande görs på frivillig väg. En annan förhoppning är att konventionen ska bidra till förändrade attityder mot funktionsnedsatta resurser och möjligheter att bidra till samhällsutvecklingen. Bland de rättigheter som denna konvention slås för är förbättrad tillgänglighet till allmänna transportmedel och offentliga platser, utbildning och hälsovård. 123 av 193 medlemsländer skrev under konventionen, men endast 15 ratificerat den. Kruxet är att konventionen träder i kraft först när 20 länder ratificerat den. Bland länder som inte skrivit under är USA och Ryssland. 

FN:s utnämningar

FN fortsätter sin utnämning av kalendersdagarna till internationella dagar. Sist fick jag reda på att 21 mars var den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering, och attdagen efter den 22 mars den internationella vattendagen. FN har säkert goda intentioner men folk har slutat uppmärksamma dessa dagar för att de har blivit för många. Tidningar har aldrig varit intresserade. Så vad är vitsen?

 FN:s utnämning av 21 mars till den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering är till åminne av den 21 mars 1960 då poliser i Sharpeville, Sydafrika, öppnade eld mot människor som deltog i en fredlig demonstration mot apartheid-lagarna. Dussintals demonstranter dog och många fler skadades i en sk Sharpeville-massakern.

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering antogs 1965. Men kampen mot rasismen fortsätter. Frågan om diskriminering är fortfarande väldigt viktig och aktuell för FN. En rapport från 2007 visar att den rasistiska våldet i Europa ökar. Främlingsfientliga partier får allmer inflytande och därmed lättare att sprida sina idéer i ljuset.

Så kanske är det dags för folk att börja uppmärksamma dessa dagar så att vi påminns om vad rasism kan orsaka för elände och misär.

När kommer vi att få ett barntillåtet arbetsliv?????

”Ingen ska behöva välja mellan familj och karriär. ”  En självklarhet för många. En färsk rapport som presenterades av unionen inleder med denna fras men visar e annan sanning. Arbetslivet är långtifrån jämställt och barntillåtet. Fortfarande ställs omöjliga och absurda krav på kvinnorna för att kunna skaffa jobb och behålla det.

Var tredje kvinna har fått frågan vid anställningsintervjuer om hon tänker skffa barn den närmaste tiden. Var tionde kvinna i Stockholm har vid anställningsintervjuer känt sig tvingad att lova att inte skaffa barn den närmaste tiden för att få jobbet.  Det är ofrånkomligt för arbetslivet att hänga med i tiden och skaffa sig nya villkor sm fungerar för föräldrar och barn. ‘

Frågan är bara hur lång tid en sådan förvandling kommer att sluka. Vår gemensamma välfärd hotas om svårigheter att förena föräldraskap och arbete består.  Jag bävar att deta kommer att leda till många beslut att inte skaffa barn eller att vara hemmafru vilket kommer att vara katastrofalt för människan ochsamhället.

 

Se rapporten ”Barntillåtet arbetslivet”

Det främsta internationella instrumentet för att motverka etnisk (ras) diskriminering, är FN:s konvention om avskaffandet av alla former av etnisk diskriminering, CERD (International Convetion  on the Elimination of All Forms of Racial Disrimination). Konventionen antogs av FN:s generalförsamling 1965 och trädde i Kraft 1969. I dagsläget är det 173 FN:s medlemsländer av totalt 192 som anslutit sig till den.

CERD definerar diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd, nationell eller etnisk härkomst, vilkaa har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjtandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.

Anslutna medlemmar förbinder sig att avskaffa alla former av etnisk diskriminering och förbjuda diskriminerande praxis och om det behövs tillse att vissa etniska grupper får utvecklas och åtnjuta skydd. Dessutom förbinder de sig att de ska göra det staraffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om ras överlägenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism.

 Andra konventioner av intresse; Konventionen om Barns rättigheter som trädde i kraft 1990, och dess två tilläggsprotokoller som blev adopterade 2000. I dagsläget är det 193 stater har ratificerat konventionen.

Konventionen om avskaffandet av alla former av etnisk diskriminering mot kvinnor (The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women) (CEDAW) trädde i kraft 1981, och dess tilläggsprotokoll år 2000. 185 stater har ratificerat konventionen.

Trots allt detta och trots att vi har konventionen om mänskliga rättigheter, behandlas människor olika beroende på deras etniska bekgrund. Hur kan vi på år 2008 tillåta detta? HUR?

Lika värda??

”Alla männskor är födda fria och lika i värde och rättigheter” enligt artikel 1 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. I teorin verkar allt enkelt och självklart. I praktiken är det oerhört svårt att implementera.

Det är ännu svårare i länder där folket är övertygade om deras godhet att det gränsar till naivitet. Diskriminering har oftast sin grund i fördomar, bristen på kunskap eller generalisering av en viss erfarenhet/kunskap.

Det är först när vi verkligen förstår att vi är individer, olika och unika som vi kan göra bot med diskriminering.

Fortsatt diskriminering av minoriteter.

Romer är en folkgrupp som har funnits i Europa sedan 1300-talet, och i Sverige sedan 1500-talet. Romerna är en av Sveriges fem erkända nationella minoriteter och omfattas därför av den svenska minoritetspolitiken. I Sverige lever cirka 50 000 romer.
Sedan 1970-talet har staten fört en dialog och samverkat med romska företrädare i syfte att förbättra situationen för romer i Sverige, men fortfarande är diskriminering och utanförskap en verklighet för många romer.  I hundratals år har det skett övergrepp mot romer i form av bl.a. tvångssterilisering, fördrivning, tvångsförflyttning, invandringsförbud, tvångsassimilering och inte minst diskriminering. Romer i allmänhet är utsatta för i samhället utan någon uppenbar anledning. Romerska kvinnor är dubbelt så mycket utsatta för att för det första de är kvinnor och för det andra romer. Utöver det pågår det en förtryckande kultur bland romerna, där kvinnorna utstår misshandel och förnedring.  Kunskapen om romerna och deras kultur är bristfällig inom många områden och romer möter ständigt motstånd, utanförskap och inte minst rasism hos svenska myndigheter och organisationer. Det finns enorma brister i det svenska folkets medvetenhet när det kommer till romerna och deras situation.

Det hela handlar om makt och strukturer och lösningen till detta är att var och en av oss skulle krossa dessa strukturer. Men för att kunna göra något åt problematiken måste man se de här strukturerna. Vi måste inse att det råder en skev maktfördelning.
Samtidigt skall man inse att kvinnor inte är en enhetlig grupp, utan individer. Individer som behöver skydd från samhället.