Jadarian’s Weblog

Det står så mycket om  bloggar och dess marknadsvärde i tidningar. Dessa artiklar brukar vara beställda av företagen. Syftet är att väcka intresse ovh nyfikenhet för några bloggar eller en specifik blogg hos de som inte besökt sidan/sidorna och rota en känsla av tillhörighet och klokhet hos de som har redan hittat till sidan/sidorna och kanske också förutspått dess framgång. Jag förstår att många sidor har mycket att säga och att vissa är t.o.m. klokare än påpen och har mer makt än den presidentiella kåren. Men klokhet och makt brukar inte komma i samma förpackning. Det är väldigt sällan ett sådant “mirakel” inträffar. Dessutom brukar det sällan stå något om dem i tidningar eftersom dessa människor brukar ha ett annat jobb än själva bloggande. Och det är just därför det är så intressant att höra om deras liv och deras möten med andra människor och om deras jobb och branschen de jobbar i.

Däremot konsumtionsbloggar och bloggar som värderas för miljoner för att de har  besökare i tusentals som är vilsna och söker vägledning av andra som har tappat kontrollen över sitt liv. Blondinbella är en sådan blogg som det skrivs mycket om och om jag kan min matte så är det något problematiskt att hon som är 17 år nu startade sitt bloggg för 3 år sedan när hon var 14 år-lika gammal som min dotter-när hon egentligen borde leva sitt liv som tonåring satt hon framför datorn 8 timmar per dag.  Eller så ljuger hon och någon annan skriver men hon är ansiktet och får pengar för att vara ett ansikte för en blogg som sköts av ett företag eller andra familjmedlemmar etc.

Stressproblemen kan jag tolka som PR-grej. Hur kan annars en tjej klara gymnasiet, gå ut o handla och umgås med kompisar + blogga 8 timmar/dag???????

Anledningen till att jag skriver om detta är det blev för många artiklar om det stressfulla med bloggandet denna vecka.  Kolla tex http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1117191.svd

Notera att det är en SVD artikel.

Offentliga biträden har fått en mer aktiv roll i asyl målen. Arbetet har också lyfts till en juridisk nivå.  Muntligheten har visserligen ökat under 2006, men inte tillräckligt för att man ska jubla över förändringen.  Dessutom möjligheten för muntligförhandling fortfarande skiljer sig markant beroende på var du bor i landet.

Frivilliga organisationer som Amnesty, Röda korset, FARR, Unicef och Rådgivningsbyrån anser att rättsäkerheten har ökat på det formella planet. De menar att det är ett stort framsteg att Migrationsverket nu inte längre kan avslå ansökningar med hänvisning till hemliga ambassadrapporter eller formuleringar som ”enligt verkets kännedom om förhållandena i land X..”

Man har därför kunnat notera tydligare beslutsmotiveringar, utförliga domsskrivningar och noggrannare utredningar av asylskäl. Migrationsdomstolen har i flera fall betonat vikten av det ovan nämnda samt muntlighet, kommunikation av alla handlingar och uppdaterad landinformation.

Men alla anser att det är lite för tidigt att dra några slutsatser om någon betydande ökning av rättsäkerheten.

Men detta är inte det enda problemet. Ökad transparens i domstolarna innebar också mindre sekretess, då domar med namn och asylskäl i stor utsträckning blev tillgängliga för allmänheten.

Speciellt intresserade av offentligheten blev givetvis ambassadpersonal med intresse för regimkritiker. Det kom att innebära enorma risker för asylsökanden och deras anhöriga i hemlandet oavsett utslag på ansökan.

Det inväntas nu Regeringsrättens avgörande i frågan om hur sekretesslagen bör tolkas och tillämpas i dessa fall. Det kan komma att behövas en lagändring som tydliggör balansen mellan kravet på insyn och individens behov av sekretess.

När det gäller den ökade möjligheten att få bifall i domstolarna, så ska det understrykas att det inte på något sätt var lagstiftarens främsta mål av den genomförda lagförändringen. Utan det som söktes var en förbättring på det processuella och formella planet och inte det materiella.  Den största kritiken finns dock på den materiella sidan.

Med anledning av att sedan 1980 har över 51 000 fall av ”försvinnanden” eller kidnappningar dokumenterats i 90 länder, antog 192 medlemmar i FN:s generalförsamling, den 22 dec 2006, en konvention som förbjuder enskilda stater att kidnappa personer de uppfattar som fiender och döda dem eller spärra in dem i hemliga fängelser. Dessutom förbjuder den alla typer av hemliga fängelser.

Det som väntas nu är ratificeringen av denna konvention vilket jag misstänker kommer att dröja. Hur som helst så börjar konventionen gälla 30 dagar efter att 20 länder har skrivit under.

La explotación financiera de niños por todo el mundo es un problema global, causando las consecuencias para la economía nacional y el mercado laboral, así como el niño de trabajo que se priva de las sus derechas del desarrollo de la educación y del normal. Paquistán tiene varias leyes nacionales para trabajar contra y regular la existencia de los trabajos infantiles. Otro mecanismo importante para luchar la explotación financiera de los niños es la convención de la O.N.U sobre las derechas del niño. Paquistán en 1990 ratificó a esta convención. Consecuentemente, se han admitido las nuevas leyes nacionales, se han enmendado las leyes ya existentes, se han establecido los proyectos educativos y el vox populi en los problemas con respecto al tema ha atraído mucha atención. Las leyes nacionales no son, sin embargo, bastantes a pesar de los cambios realizados, y más importante, no se practican correctamente en realidad. Dan los patrones por lo tanto la oportunidad de hacer uso de los niños de una mano de obra más barata constituyen, sin tener que preocuparse de las consecuencias. Que los trabajos infantiles dan lugar a las consecuencias serias para Paquistán pues un país es un hecho, pero sobre él todo, él priva el millón de trabajadores del niño en el país de su salud, seguridad y niñez. 

Pour la plupart des personnes, tellement aussi on me voie, les armes nucléaires qu’une arme répulsive qui est conçue afin de créer des morts et la dévastation, ce qui ödeläggelsen autour de l’espace libre d’Hiroshima et de Nagasaki illustre. Toujours, les gens meurent dans les répercussions de cet événement foncé historien dedans.

Som ni säkert vet flyttas EU-parlamentet varje månad mellan Bryssel och Strasbourg. Detta pendlandet kostar skattebetalarna 200 miljoner euro om året. Dessutom förstör det miljön för att det orsakar ett utsläpp på 19 000 ton koldioxidutsläpp. Å andra sidan skapar det arbetstillfällen i flera branscher. Men kostnaden är för stor för att vi ska blunda för det.

Problemet har blivit känt när vår egen EU-minister samlade ihop en miljon namnunderskrifter då hon var endast EU-parlementariker, för att få stopp på detta kostsamma, miljöskadliga och ineffektiva flyttkarusellen. Det fungerade dock inte.  I februari i år har det åter debatterats i ett av parlamentets utskott. Den här gången är det annorlunda. För att EU ska få någon trovärdighet i klmat och miljö frågan måste de agera nu oh stoppa denna narraktiga karusellen.

10% av världens befolkning har någon form av funktionsnedsättning.  Merparten av dessa 650 miljoner människor bor i utvecklingsländer.  En femtedel av dessa är barn, som inte får någon chans till utbildning. I augusti 2006 antog FN en Konvention om funktionsnedsattas rättigheter (Convention on the Rights of Persons with Disabilities). Konventionen är tänkt att garantera och på sikt ersätta de insatser som för närvarande görs på frivillig väg. En annan förhoppning är att konventionen ska bidra till förändrade attityder mot funktionsnedsatta resurser och möjligheter att bidra till samhällsutvecklingen. Bland de rättigheter som denna konvention slås för är förbättrad tillgänglighet till allmänna transportmedel och offentliga platser, utbildning och hälsovård. 123 av 193 medlemsländer skrev under konventionen, men endast 15 ratificerat den. Kruxet är att konventionen träder i kraft först när 20 länder ratificerat den. Bland länder som inte skrivit under är USA och Ryssland. 

FN fortsätter sin utnämning av kalendersdagarna till internationella dagar. Sist fick jag reda på att 21 mars var den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering, och attdagen efter den 22 mars den internationella vattendagen. FN har säkert goda intentioner men folk har slutat uppmärksamma dessa dagar för att de har blivit för många. Tidningar har aldrig varit intresserade. Så vad är vitsen?

 FN:s utnämning av 21 mars till den internationella dagen för avskaffande av rasdiskriminering är till åminne av den 21 mars 1960 då poliser i Sharpeville, Sydafrika, öppnade eld mot människor som deltog i en fredlig demonstration mot apartheid-lagarna. Dussintals demonstranter dog och många fler skadades i en sk Sharpeville-massakern.

FN:s konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering antogs 1965. Men kampen mot rasismen fortsätter. Frågan om diskriminering är fortfarande väldigt viktig och aktuell för FN. En rapport från 2007 visar att den rasistiska våldet i Europa ökar. Främlingsfientliga partier får allmer inflytande och därmed lättare att sprida sina idéer i ljuset.

Så kanske är det dags för folk att börja uppmärksamma dessa dagar så att vi påminns om vad rasism kan orsaka för elände och misär.

Det främsta internationella instrumentet för att motverka etnisk (ras) diskriminering, är FN:s konvention om avskaffandet av alla former av etnisk diskriminering, CERD (International Convetion  on the Elimination of All Forms of Racial Disrimination). Konventionen antogs av FN:s generalförsamling 1965 och trädde i Kraft 1969. I dagsläget är det 173 FN:s medlemsländer av totalt 192 som anslutit sig till den.

CERD definerar diskriminering som varje åtskillnad, uteslutning, inskränkning eller förmån baserad på ras, hudfärg, börd, nationell eller etnisk härkomst, vilkaa har till syfte eller verkan att upphäva eller försämra erkännandet, åtnjtandet eller utövandet på likställd fot av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samhällslivets politiska, ekonomiska, sociala, kulturella eller andra områden.

Anslutna medlemmar förbinder sig att avskaffa alla former av etnisk diskriminering och förbjuda diskriminerande praxis och om det behövs tillse att vissa etniska grupper får utvecklas och åtnjuta skydd. Dessutom förbinder de sig att de ska göra det staraffbart att sprida idéer som är grundade på teorier om ras överlägenhet eller hat och att olagligförklara varje organisation som verkar för rasism.

 Andra konventioner av intresse; Konventionen om Barns rättigheter som trädde i kraft 1990, och dess två tilläggsprotokoller som blev adopterade 2000. I dagsläget är det 193 stater har ratificerat konventionen.

Konventionen om avskaffandet av alla former av etnisk diskriminering mot kvinnor (The Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women) (CEDAW) trädde i kraft 1981, och dess tilläggsprotokoll år 2000. 185 stater har ratificerat konventionen.

Trots allt detta och trots att vi har konventionen om mänskliga rättigheter, behandlas människor olika beroende på deras etniska bekgrund. Hur kan vi på år 2008 tillåta detta? HUR?